Puzzle

Inte för att det var den dagen på förskolan idag men Amelia ville inte gå till förskolan utan att vara sminkad först. 

Hon var den enda påskkärringen där och hon var nöjd med det, min tokfia.

Efter förskolan gjorde vi i ordning hennes cykel bara för att märka att den är lite i det minsta laget.

Imorgon börjar jakten på en ny mer passande tvåhjuling.

Våren är här indeed!

 

 

Inatt fick jag minimaliskt med sömn, ingenting funkade och tillslut fick jag en ångestattack. Jag sov ca 2 timmar och när jag vaknade var klockan nästan 10:00 så jag gjorde bedömningen att jag inte var i skick att köra till förskolan så vi tog ledigt. 

Amelia är i en känslig fas. Man märker den på att hon pendlar mellan att vara liten och konstant på snudden att gråta och att vara stor och kommunikativ.

Just nu är allting för ljust, för högt och för mycket. Alla sinnena är som bågsträngar, nerverna är som utanpå huden.

Vid varje tyst minut försvinner hon. Och bara tar paus, analyserar och avvaktar.

Varenda mening blir kränkande och hon gråter vid varje utmaning. 

Det är mycket kramar och extra känslig touch just nu som gäller och det är svårt när man nästintill befinner sig i samma sinnestillstånd. 

Det är en prövande period just nu.

Jag ska kunna respekteras för att jag sätter stopp, inte riskera att bli ensam för att jag alltid "hjälper till" och nästan ses som en resurs eller nödlösning.

Jag ska också försöka njuta av spontanitet. Jag ska försöka att säga ja mer till sådant jag kan finna roligt och om ingen frågar mig om jag vill följa med så ska jag försöka finna egna äventyr, som jag var en gång i tiden.

Uppgiften känns logisk och framför allt som ett bra mål men samtidigt är den skrämmande. Tanken på att försöka ta mig ut ur min onda cirkel. Detta skulle dock hjälpa mig att komma ur både depression och utmattningen.

Detta startade förhandlingarna. 

Amelia hade många bra argument som jag är för trött, å nej byxorna sitter inte bra jag måste vara hemma, men nu blåser det så då måste man gå hem igen o mysa och det är kallt ute så jag måste in hemma.

Förberedde pedagogerna på att här kommer ett barn med många negativa tankar på ingång men så snart hon kommit innanför grindarna och pedagog mött upp henne för berätta vilken fin väska hon har så släppte allt. Plötsligt nynnar hon och går iväg för att plocka kottar.

Jag har börjat dagen med en fika med grannen och nu sitter jag i väntan på KBT. Veckan är officiellt startad!