Uppdatering nr3 (Förlust och splittring)
Även om man gärna önskar att kunna ta allting med en klackspark, att man vill vara den som bjuder på optimism och uppmuntran men livet handlar om att kunna lära sig att hantera båda delarna.
Man möter utmaningar, tragedier men man lär sig hantera dom.
I oktober avled min farmor plötsligt. Hon skulle opereras för en skada som resulterade i att hennes hjärta inte orkade, hon vaknade aldrig från operationen.
Hela förlusten har varit svår att hantera, svår att förstå. Vi hann hälsa på henne en sista gång bara dagar innan, vi lagade mat och bara pratade på. Allting var som vanligt, hon var glad och roades av barnens aktivitet även om hon vart trött.
Dagen vi fick veta detta var genom ett telefonsamtal till min mamma som var här på besök. Alexander tog det så hårt, han hade dåligt samvete och ville dra sig tillbaka.
För mig innebär detta en splittring då farmor var min sista länk till min pappas släkt. Mina farbröder och kusiner har haft en egen relation på håll och sedan pappa gick bort har jag halkat utanför. Halva mitt släktträd är kluvet. Även om man inte gärna vill se det så är det tyvärr så det kan bli.
Vi hade en liten minnesstund för farmor, alla kände varandra så väl och minglade runt medan jag inte visste vart jag skulle placera mig, jag kände inte att jag längre hörde hemma där och självklart gör det ont. Att förlora viktiga människor, familj och sedan stå ensam och se hur alla bleknar.
Efter minnesstunden gick vi till lunden och tände ljus, vi passade även på att besöka pappas grav innan vi åkte hem.
Hela förlusten har varit svår att hantera, svår att förstå. Vi hann hälsa på henne en sista gång bara dagar innan, vi lagade mat och bara pratade på. Allting var som vanligt, hon var glad och roades av barnens aktivitet även om hon vart trött.
Dagen vi fick veta detta var genom ett telefonsamtal till min mamma som var här på besök. Alexander tog det så hårt, han hade dåligt samvete och ville dra sig tillbaka.
För mig innebär detta en splittring då farmor var min sista länk till min pappas släkt. Mina farbröder och kusiner har haft en egen relation på håll och sedan pappa gick bort har jag halkat utanför. Halva mitt släktträd är kluvet. Även om man inte gärna vill se det så är det tyvärr så det kan bli.
Vi hade en liten minnesstund för farmor, alla kände varandra så väl och minglade runt medan jag inte visste vart jag skulle placera mig, jag kände inte att jag längre hörde hemma där och självklart gör det ont. Att förlora viktiga människor, familj och sedan stå ensam och se hur alla bleknar.
Efter minnesstunden gick vi till lunden och tände ljus, vi passade även på att besöka pappas grav innan vi åkte hem.
