Uppdatering
Det har inte blivit mycket skrivande här de senaste dagarna, den största anledningen var att det kändes som att jag fastnade i ett spår fyllt av upprepningar och deppighet.
I tisdags gick vi in i graviditets vecka 18! Snart halvvägs och ändå en oändlighet fram. Jag sitter och inväntar en liten spark eller rörelse i magen då det är full aktivitet, ibland känns det som att någonting händer men jag är osäker på om det är bebisen eller önsketänkande, men det kommer visa sig när h*n är redo.
Planeringarna kring pappas begravning är i full gång och det är så mycket beslut man inte tänkt att man ska behöva ta, så mycket jag inte visste. Men jag längtar tills allt det här är över så man får gå vidare för just nu ältas det här så enormt och döden är alldeles för närvarande att det känns svårt att leva eftersom man förförljs.
Just nu hänger det kläder i hallen som ska till begravningsbyrån imorgon, åter igen är det fruktansvärt närvarande men vad gör man inte för kärleken, min pappa. Jag vill inte glömma och sluta sörja, jag vill bara ta mig framåt och minnas det fina som jag uppskattar mer.
Alexander har fått vara hemma hos min mormor ett par dagar och kommer vara det ett par till för Olivias skull så hon får en chans att vara det enda barnet en stund. Det har gett resultat då hon är lugnare, mildare och lycklig över att få vara i centrum ett par dagar och jag är glad över att ge henne det. Alexander får trots allt sin egen tid varannan vecka. Hon har haft så mycket att berätta, så mycket att visa och (eftersom hon är i den fasen) så mycket att fråga.
Nu har vi just kommit hem från mamma och jag känner mig utmattad så jag ska krypa ner i sängen.
