SUPERWOMAN med något flådd cape
Jag har alltid lekt någon sorts superhjälte, stått pall och stått emot. Rest mig upp efter varje fall med bara ett par dagar eller kanske till och med timmar på knäna.
Jag har alltid satt alldeles för mycket press på mig själv.... väl medveten men det finns inga kompromisser när det kommer till mig eller min familj. Mitt liv är ett engångsevent och jag tänker inte kompromissa med det.
Jag har alltid satt alldeles för mycket press på mig själv.... väl medveten men det finns inga kompromisser när det kommer till mig eller min familj. Mitt liv är ett engångsevent och jag tänker inte kompromissa med det.
Men självklart finns det en gräns för vad en ensam människa klarar av och min gräns kom farandes i en ordentlig hastighet, kapade mig vid magen och band mig i knäna.
Detta är ett ämne som kan kännas så förbjudet, så pinsamt eller så kan man faktiskt känna att det finns ingenting som heter så..... Utmattning.
"sov då sen är det som vanligt igen"
Detta är ett ämne som kan kännas så förbjudet, så pinsamt eller så kan man faktiskt känna att det finns ingenting som heter så..... Utmattning.
"sov då sen är det som vanligt igen"
Men jag vill tala om vad jag just nu går igenom.
Det började med att minnet började svika mig allt oftare, sinnesstämningen var inte den samma, vardagens alla puzzel kändes omöjliga och jag blev illamående och mer fysiskt påverkad som andnöd/press i bröstet och adrenalinkickar/svimningar.
Snart kom smärtorna, smärtor i magen som gjorde att jag inte kunde leva som vanligt alls, jag kunde inte sitta eller stå, för att inte tala om att lägga sig ner och sova.
Det började med att minnet började svika mig allt oftare, sinnesstämningen var inte den samma, vardagens alla puzzel kändes omöjliga och jag blev illamående och mer fysiskt påverkad som andnöd/press i bröstet och adrenalinkickar/svimningar.
Snart kom smärtorna, smärtor i magen som gjorde att jag inte kunde leva som vanligt alls, jag kunde inte sitta eller stå, för att inte tala om att lägga sig ner och sova.
Så eftersom jag inte längre kunde göra det jag brukar göra hur mycket jag än försökte då smärtorna var alldeles för stora sa uppsökte jag läkare.
Jag fick komma ganska snabbt då det uppfattades som allvarligt och kvinnan sm undersökning var noga med att se över alla symptom. Hon kände att jag låg i en väldigt utsatt risk för utbrändhet men ville ta lite blodprover ändå med tanke på mitt fysiska mående och historik och jag skulle få svar inom en vecka.
Jag fick komma ganska snabbt då det uppfattades som allvarligt och kvinnan sm undersökning var noga med att se över alla symptom. Hon kände att jag låg i en väldigt utsatt risk för utbrändhet men ville ta lite blodprover ändå med tanke på mitt fysiska mående och historik och jag skulle få svar inom en vecka.
Veckan efter kom jag in och fick träffa en annan läkare, en man. Varför vill jag tydliggöra detta? Jo för nästa... han bad mig gå till en gynekolog och ta "gaslättande" medicin, sedan såg han inga hinder för att återgå till vardagen igen.
Jag var så förvirrad som snabbt eskalerade till förtvivlan att jag började dra på mig skuld, känna att jag var överflödig, överdriven och slöts tillslut av ett mörker.
Jag bytte läkare, jag har nu träffat samanlagt fem läkare, jag har idag kontakt med psykolog och livet känns inte som det brukar men jag försöker verkligen.
Jag var så förvirrad som snabbt eskalerade till förtvivlan att jag började dra på mig skuld, känna att jag var överflödig, överdriven och slöts tillslut av ett mörker.
Jag bytte läkare, jag har nu träffat samanlagt fem läkare, jag har idag kontakt med psykolog och livet känns inte som det brukar men jag försöker verkligen.
Men mitt i allting råkade vi ut för en familjetragedi och en massa trassel på hemma plan och nu är det ännu mer att hantera.
Varför skriver jag detta?
För att jag vill att ni förstår när ni ser det lilla grå trötta troll som ska föreställa mig, jag har mycket just nu men ni behöver inte vända bort från mig när jag kommer eller trösta mig. Visa mig vem jag varit för er och påminn mig om att även om allting är kaos just nu så finns det de som fortfarande är lika fantastiskt som innan, det finns någonting bevarat utanför de grå murar jag byggt upp runt omkring mig.
Varför skriver jag detta?
För att jag vill att ni förstår när ni ser det lilla grå trötta troll som ska föreställa mig, jag har mycket just nu men ni behöver inte vända bort från mig när jag kommer eller trösta mig. Visa mig vem jag varit för er och påminn mig om att även om allting är kaos just nu så finns det de som fortfarande är lika fantastiskt som innan, det finns någonting bevarat utanför de grå murar jag byggt upp runt omkring mig.
