Puzzle

Jag kämpade mycket med allt jag var tvungen att utföra under en dag. Kämpade mot massor av impulser för att inte få skäll, kämpade med att ta mig genom en dag på skolan fast jag inte alls kunde hänga med i vad som gjordes.

Jag hade svårt att knäcka koden för läsning men vågade inte säga någonting vilket gjorde det omöjligt med både läxor o skoluppgifter.

Att jag var korkad var en vanlig kommentar jag tog emot om jag inte kunde ta till mig förklaringar tillräckligt snabbt.

Jag höll mig ofta för mig själv och hade max en vän i taget, vilket gav intrycket av att jag var ensam när jag i själva verket trivdes så. Med mina egna villor...

Jag kämpade på men ingen verkade notera någonting som var fel.

Jag vart mobbad och det var allt de vuxna i min omgivning tog upp... men skolgången var densamma och eftersom jag inte kunde förstå blev jag mer och mer omotiverad att försöka. Skolkade, bråkade med lärare och fick schemat avsmalat alltmer.

Så nej grundskolan gick inte som jag hade önskat, jag önskar att jag vetat hur jag skulle sätta ord på allting jag upplevde så jag kanske kunnat fått mer stöd... men istället fortsatte jag att vara svår, jobbig, bortskämd och korkad skolåldern ut.

Mognade tidigt pga ansvaret som ensamstående mamma till min son och började snabbt ta tag i livet. 

Sökte mig till kvällskurser för att försöka ta tag i utbildningen men det var fortfarande svårt men läraren nämnde ofta att jag var duktig på att se mönster mm.

Det lilla berömmet tog mig framåt.

32 år hann jag bli innan jag fick svar!

Jag är 32 år, har 3 väl omhändertagna älskade barn som jag hjälper med allt dem kan tänkas behöva. Jag har en fast anställning på ett arbete jag trivs, körkort och bil, egen lägenhet och inga skulder.

Jag är 32 år och jag har precis fått veta att jag har adhd och autism nivå1. 

Det finns nu ett nytt kapitel att läsa o lära av, tacksam över att mina barn redan lärt mig så mycket. 

Det finns nu ett nytt jag att lära känna och nya dörrar att öppna.