Lär känna oss; Udda lekar.
Min absoluta bästa vän som barn, och även idag, är Caroline. Hon bodde i området under helger och sommarlov, och vi umgick konstant under dessa dagar. Under sommrarna var det stranden som lockade, vi kunde vara där från morgon till kväll, på gångavstånd från våra hem. Den bästa känslan av det hela var att man var helt utmattad efter en enkel men otroligt rolig dag och att gå hem barfota, inlindad i en handduk, krypa ner i soffan framför disneydags medan ljummen/sval luft smet in genom den öppna altandörren och tvingade gardinerna i rörelse. Och märkligt nog den svaga lukten av cigarett rök från mina föräldrar där dem satt utanför med varsin kopp kaffe och njöt av skymningen.
Caroline och jag brukade också sitta i sofforna, vi låtsades att vi var ensamstående mammor som kedjerökte och pratade konstant i telefonerna. Carolines barn var alltid liten och led av astma, inte märkligt med tanke på att vi som sagt kedjerökte.
Jag kommer ihåg att medan hon hade drömmar om att bli en ung mamma var barn egentligen min största mardröm. Jag ansåg dem som lömska, läskiga och rent utav äckliga.
Så kom moped dagarna. Caroline hade en push och jag en vespa alabama -62. Jag använde min dagligen, till skolan, affären och ibland ännu längre bara för att komma ifrån. Så när Caroline sa att hon skulle skjutsa mig på sin push kunde jag inte undgå att bli nervös. Vi skulle åka uppifrån vår backe som mer liknar ett ojämt stup och bortåt, vägarna var smala, fulla av gropar och hål och rullsten. Men Caroline var bestämd och trots att vi är lika tjuskalliga och envisa gav jag med mig, hoppade upp bakom och kände ganska snabbt hur det gick åt fanders. Första svängen, kombinerat med sten, grop och smala däck resulterade i att den blev svår manövrerad. Vi kastades från sida till sida och slutada halvägs in i ett buskage. Vi tog till plan B, min moped, jag körde.
Givetvis har vi haft våra besök av killar och fester men... detta är ett ämne jag inte går alltför djupt in på, oavsett hur roliga vissa av dessa minnen än är. Dem lockar alltid oss till skratt fortfarande.
Det här är iaf en av mina sbsoluta bästa vänner, nästan som en syster, och trots att vi pratar sällan och umgås ännu mindre är vi exakt lika nära som alltid. Vi behöver inte bekräfta vår vänskap på det sättet, den är stabilare och tryggare än så.
