Man kan inte jämföra liv precis som att man inte kan byta
Varje människa har en egen bakgrund, den gör att olika saker i vardagen uppfattas på helt olika sätt. Det är vårat sätt att vara på och se på saken som avgör hur våra liv ser ut.
Att "tävla" om sympatipriset är omöjligt då alla genomgår sina egna trauman, vardagliga kamper och stora utmaningar som ingen egentligen har någon aning om.
Faktum är att de flesta som var små i Sverige innan lagen mot agan kom 1979 har nog en liten hink med tårar bakom sig.
Du skulle testa att gå i mina skor för en dag!
Du ser dina motvindar olika beroende på dina upplevelser och utifrån ditt eget jag. Det som känns tungt för dig kan vara lätt för mig och vice versa.
Tiden läker alla sår!
Givetvis till en viss mängd men inte helt. Upplevelser av saker som skett sitter kvar och blir en del av en själv då man får ett sätt att se på saker. En som blivit sårad och ljugen för kan ha svårt med tillit och den som blivit mobbad får ofta ett mindervärdeskomplex. Såren kanske inte blöder men dem gör sig påminda när saker tycks likna en händelse.
När jag var liten då...!
Hur man uppfattat sin barndom och sin uppväxt är otroligt objektiv.
Detta kan jag till och med notera i min syskonskara, vi har sett allting olika och upplevt allting som att vi vore uppväxta i olika hem.
Det är objektivt och har med personlighet att göra. En upplever kanske att man hade frånvarande föräldrar medan en annan inte alls minns det så beroende på hur mycket mer uppmärksamhet och tid man egentligen skulle velat ha. Är man en som önskar mycket sällskap och uppmärksamhet så kan den tiden man fick som liten kännas som alldeles för knapp.
Exempel: Min son tycker att jag är på honom alldeles för mycket för han uppskattar att få komma och gå lite som han vill och umgås på egna villkor. Olivia tycker aldrig att jag ser henne eftersom hon törstar efter att synas och höras. Individualitet.
Man kan inte jämföra liv precis som att man inte kan byta men givetvis är det upp till var och en om man vill förändra.
