Puzzle

Häromdagen fick jag ett samtal från Alexanders lärare om att han sagt ett ord så pass starkt att jag satte kaffet i halsen och åkte rasande men förvirrad ner till skolan för att ta tag i honom.

 

När jag öppnar dörren till klassrummet ser jag en söndergråten pojke som rivit sig i ansiktet och vinkade ut honom ut till korridoren utan ett ord.

När vi satte oss ner började han gråta, han var otroligt upprörd och pratade snabbt.
Jag kände att det inte var läge att vara arg och vände på det.
"Vad är det som har hänt? Vad var det du sa till din fröken? Vet du vad det betyder? Vart har du fått ordet ifrån?"

 

Min son har ett bekymmer med ordförstelse, det sitter där sedan han var 4år. Det är ett bekymmer han har och även om det är upprörande och oacceptabelt så är det så det ser ut, vilket innebär att ibland måste man ta ett andetag och se... Vet han verkligen vad han säger?

 

Ordet kom från en kompis och nej, han hade ingen aning om vad betydelsen i det är, han trodde att det var en svordom och även om det är illa det med så är det inte fullt så allvarligt, så jag förklarade det givetvis för honom, vad det innebär, vad man anklagar för och hur det känns att få det mot sig.
Sen förklarade jag hur det kändes när jag fått höra att han använt det, att han ens har ett sådant ord i sitt vokabulär. Jag bad honom även att nästa gång han får ett ord han inte riktigt är säker på vad det betyder så ska han fråga innan han börjar använda det, vilket han höll med om

Blicken jag möttes av bestod av chock och han bad om ursäkt till sin fröken.

 

Jag tror att det är så att många barn springer runt och kastar meningar och kallar varandra för saker för att det är spännande men tar man udden av spänningen så kan man komma långt. Jag tror att det är viktigt att förklara skillnaden mellan att svära och att kränka någon annan, och vart den lilla gränsen går.

 

Dagen innan den här händelsen blev jag kallad "f*tth*ra" i kassan av en flicka på 15år och 3veckor pågrund av att jag bad om leg på henne och hennes vän.

Känslan jag fick av det var hemsk, trots att hon var så mycket yngre så får det en att vilja spy för jag tror att hon egentligen vet vad hon sa till mig, hon var belåten med det och väl hemma i sin roll som gapande översittare där hon stod och tyckte att hon satte mig på plats när hon skrek det ena efter det andra.

 

Jag hoppas verkligen att jag har sådant pass bra inflytande på mina barn att dem inser att det finns andra sätt att yttra sitt missnöje på.

 

Prata med era barn oavsett vad det handlar om och hur obekvämt det är.