I vårat hem!

I vårat hem finns många ritualer att följa, saker att undvika, rörelser att tyda och ljud att uppmärksamma. Ett moment kan vara perfekt att följa för en person med en katastrof för oss.
Som mamma i vårat hem gäller det att vara uppmärksam, som att gå med känslospröt utvecklade för att känna av varenda skiftning som kan leda till en katastrof och förhindra innan den utlöses.
På morgnarna är det en fördel att vara snabb, det är på morgnarna som Amelia har sin mest flexibla tid, då hon är optimistisk och lyhörd. Det är den tiden som kan sätta stämpeln för hur resten av dagen ska komma att se ut. Hur kläderna kommer godtas eller ej. Hur vida lämningen till förskolan ska bli lättsam eller om den kommer innebära att hon sitter som slingrad runt mitt ben i seperationsångest.
Hur vida Alexander lyckats få sin halvtimma av att varva ner och oavbruten sömn är det som avgör om dagen ska komma att tillbringas tillsammans med min humoristiska, hjälpsamma och glada grabb eller om det blir spänt, en dag av att jag får tassa lite på tårna.
Och mitt i detta står Olivia med behov och önskan om uppmärksamhet, uppmärksamhet som jag försöker så ut i lika stora doser så jag glömmer emellanåt mig eller det som jag borde göra. Dygnen har för få timmar för bankärenden, komma ihåg att kontrollera att mjölken står på sin plats i kylen och inte i skafferiet, att titta genom reklamblad och minnas vart man parkerat bilen.
Jag vill höra och se allt, jag måste höra och se allt, uppmärksamma och bekräfta. Jag ser er, jag ser er alla tre och jag förstår, jag finns och jag stöttar upp.
Jag vill höra och se allt, jag måste höra och se allt, uppmärksamma och bekräfta. Jag ser er, jag ser er alla tre och jag förstår, jag finns och jag stöttar upp.
Vi har ritualer, platserna vid bordet är paxade och får inte skiftas, rätt bestick ska ligga intill rätt tallrik. En vill inte ha såser eller rinnande på sin tallrik förutom få undantag, medan den andra klarar inte av att vissa mat rör vid varandra eller om man skär vissa saker utan att fråga först.
Även om vi lyckas med allting, hela dagen flyter och vi har en sådan bra rytm och samspel som man bara kan så kan det rivas pga en speciell ljudfrekvens. En moped som passerar, ordet dammsugare eller en tuta kan trigga till panik och oro.
En välmenande tröstande mening eller klapp på axeln kan riskera resten av dagen.
Men jag skulle inte skifta detta mot någonting. Dem är värd allting jag kan ge, dem har lärt mig så mycket.
Vi är en familj som är experter på livspuzzel!