Att fira varje liten händelse
Solen har börjat hitta ut och man känner att nu är våren på ingång, detta till allas stora glädje. Nu slipper vi snart alla dessa lager av jackor och det stora förrådet av alla dessa skor efter väder. Man blir ett par kilon lättare, mer rörlig i alla leder och utsträckt efter solens strålar.
Nu är det dags att putsa upp och justera cyklar, tömma balkongen och tvätta bilen.
Amelia börjar bli otålig... hon mäter inte tid som vi andra och tror att så fort det är varmt ute och grönt på backen så är det dags att fira hennes födelsedag. Hon kommer bli fruktansvärt frustrerad när hon märker att solen är framme, gräset är grönt och allt står i blom men hon kommer fortfarande att vara 5år ända fram till slutet av sommaren, dagarna innan skolstart.
Påtal om skolan.... Surrealistiskt att ens tänka på det men i år händer det! I år börjar min lilla tjej på skolan och hon kom in på just den skolan hon ville. Hon kommer att bli så glad när hon får höra detta. Varje morgon när vi åker förbi pekar hon ut på "sin" skola, "den skolan jag ska gå i".
Jag känner skräckblandad glädje över detta, över att hon nu ska vidare på nya äventyr, att hon nu ska få uppleva det hon så länge längtat efter, att hon nu ska få utmanas, att hon nu står inför förväntningar och det kommer finnas krav.
Många saker är surrealistiska just nu... min äldsta börjar sitt sista år efter sommaren och är snart redo för att ge sig ut på vägarna och övningsköra såvida hans neurolog ger honom grönt ljus. Han har förberett sig på detta, tittat på billiga manuella bilar och frågar massor om regler.
Påtal om det så ringde han mig påväg hem från skolan igår och var så uppe i varv, han hade fått ett bra resultat på sitt prov, högre än väntat. Efter all slit och efter allt arbete så gav det resultat. Han har varit så orolig och spänd över detta så man kunde riktigt höra hur han släppte en tung börda och bara svävade iväg. Jag är så otroligt stolt!
Jag är så otroligt stolt över alla mina barn, jag är så otroligt stolt över att se hur dem kämpar och aldrig ger upp. Jag är så otroligt stolt att se hur dem håller det positiva modet uppe trots att saker är svårt. Jag är så otroligt stolt över hur dem utvecklas. Jag är så otroligt stolt bara rakt igenom så jag ryser när jag tänker på det.
Givetvis såg jag att denna dag innehöll många saker att fira så jag tog med lite go´fika från jobbet, jag hade lite dåligt samvete över att jag varit tvungen att åka i all hast precis som A kom innanför dörren i full extas. A fick en chans att berätta mer angående sitt prov och om vad hans lärare sagt, O visade en ny app och i bakgrunden gick trolljägarna.
Så jävla lyckligt lottad är man!
